hoj hoj snart har jag ingen blå hoj..

på riktigt jag vill gråta, min  finaste favorit cykel eller ja min ända cykel, är sönder och inte värd att laga..jag har alltid tänkt på denna dag med fasa när min kära cykel inte orkar mer men nu är den här och den kommer alldeles för tidigt, det kanske låter helt stört att jag sörjer att det är för dyrt att laga min cykels tramplager eller vad det hette. men den var anpassad för folk med kortrygg som jag, den hade fin färg och fula handtag, en lykta som väsnades alldeles för mycket, lagom mycket rost och en pling klocka man inte kunde ha sönder. Kort och gott det var den ultimata cykeln!! jag kanske trotsar allt och cyklar på den ändå eller så lagar jag den fast det är alldeles för dyrt vi får se.